emptiness
fan, den där känslan som slår omkull mig är här igen. jag känner mig tom och vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. den kommer och sticker ett hål i magen på mig, den får mina ögon att blekna och jag ser inte ljuset. det enda jag ser är ett grumligt mörker som närmar sig i rasslande fart. känslan finns inte, känslan är tomheten men jag känner inget. hur kan man beskriva tomhet? för det finns ju inte.
Jag vill gråta men kroppen är torr, inte en droppe kan smita ut ur ögonen.. ögonen som mörkret snart är framme vid. jag börjar darra, för nu är jag rädd också. rädd för vad som komma skall. för vad jag kan tänkas göra, för mig, jag är rädd för mig. för mig. det sticker till i magen på mig igen och jag vill bara lägga mig ner och skrika, skrika högt för att bli sedd, är det någon som ser mig? någon som hör mig? sedd av någon? men jag sitter i mörkret, sitter här i tomheten och saknar dig. jag vill inte vara här ensam, inte själv. jag vill inte vara ensam, nej inte igen. jag ropar efter hjälp inombords men ingen fattar, jag ropar efter dig, men du hör inte. du hör mig inte, för jag är i tomheten. ensam. långt borta. i tomheten.
